Publicerad i Upsala Nya Tidning 3/11 2022
“Writing, of course, is a substitute for the life I cannot live” skriver författaren Patricia Highsmith i sin dagbok om sitt eget skrivande. När hon 1952 publicerar romanen ”The price of salt” (”den enda lesbiska romanen med ett lyckligt slut på 50-talet”) gör hon det under pseudonym. Först 1990, fem år innan hon går bort, låter hon publicera om den i sitt eget namn, och med en ny titel – ”Carol”. Kanske var tiden mogen, eller så ville hon på ålderns höst göra upp med den uppdelning som hon målar upp i citatet, mellan verkligheten och texten.
Highsmith skrev en mängd romaner, varav flera har filmatiserats (”The talented Mr Ripley” och ”Främlingar på tåg” är de kändaste exemplen). Uppväxt i en djupt rotad Texassläkt är författaren – i likhet med en annan dokumentäraktuell författare, Joyce Carol Oates – något av en udda fågel i sin familj. Båda två väljer isolerade liv som de tillägnar skrivandet. Men där Oates framställs som metodisk framstår Highsmith som mer driven av impulser och intryck, ofta rökande, med ett amerikansk självförtroende som gör att hon formulerar sig på franska utan att darra på manschetten när hon flyttar till Europa.
Regissören Eva Vitija har valt ett ganska vedertaget angreppssätt: hon klipper samman arkivmaterial med intervjuer och uppläsningar ur Highsmiths dagböcker. Därtill tillkommer även hennes egen berättarröst och stundtals ger det ett något rörigt intryck. Å andra sidan är det till filmens fördel att den inte försöker karva fram ett linjärt narrativ. Highsmith får vara både sårbar, tvär, ångerfull och utforskande. Vitija förhåller sig också sensibelt till Highsmiths sexualitet. Vänner och före detta partners vittnar om att hon levde ett rikt liv i Europas hbtq-kretsar, var mycket populär och inledde flertalet relationer. Det isolerade livet hon ändå valde att leva tycks ha haft mycket att göra med hennes komplicerade relation till sin offentliga persona. Delvis är det hennes lite fyrkantiga och obekväma utstrålning i intervjuer som paradoxalt nog gör henne så fängslande. Jag kan sakna en djupare inblick i Highsmiths texter, men å andra sidan gör filmens poetiska och sympatiska ton att många oinitierade tittare lär söka upp hennes böcker på egen hand.
Comments