Eva och Adam

Publicerad i Upsala Nya Tidning den 27/8 2021


Caroline Cowan breddar förståelsen av vad det innebär att vara ung i lyckad uppdatering av ”Eva och Adam”


Det finns inte ett överflöd av filmer om hur det är att vara ung i Sverige idag. Tråkigt därför att det är samma berättelser som återanvänds i generation efter generation – ”Sune”, ”Bert”, och nu ”Eva och Adam”. Eller, det var åtminstone så jag tänkte innan jag rycktes med i Caroline Cowans nytolkning.


Grundberättelsen är bekant för den som växte upp med ”Eva och Adam”. Adam flyttar till Göteborg och börjar i en ny klass. Där går även Eva, som har slutit en pakt med bästisen Annika om att inte bli tillsammans med (eller ens titta på!) någon kille. Men vad är viktigare – att lyssna på känslorna för Adam eller att värna om vänskapen till Annika?


Detaljer och karaktärer är uppdaterade på diverse sätt: Eva är numera vegetarian och djurrättsvän, hennes jobbiga storebror Tobbe har skrotat sin kalender med ”veckans babe”, sladdtelefonen har bytts ut mot mobiltelefon. Men än mer essentiellt är att något i tonen är nytt. Medan den gamla ”Eva och Adam” utspelade sig i en sorts bubbla där gränsen till vuxenvärlden var skarp, så fanns det paradoxalt nog något vuxet i blicken på ungdomarna. De ungas komplexa känslovärld kokades ner till romantisk kärlek på ett, ja, förminskande vis.


Cowans version däremot bultar av äkta känslor, och det är inte bara Eva och Adams förälskelse som står i fokus utan även trassliga föräldrarelationer, vänskapsrelationer, politiskt engagemang, flytt och uppbrott, det vill säga, allt sådant som existerar i en ung människas liv. Istället för att göra föräldrarna till pajiga figurer så ser Eva och Adam på vuxenvärlden med en sökande blick i jakt på identifikation.


Filmen är absolut konventionell på sina sätt, bland annat lyckas den inte helt frigöra sig från heteronormen och gränsar ibland till det präktiga. Men det är små detaljer i sammanhanget, inte minst för att Eva får vara en så självständig person, fint gestaltad av Sonja Holm, och för att hennes och Adams relation fylls med så mycket ömhet och charm. Det finns till och med en blinkning till en av svensk filmhistorias starkaste skildringar av ung kärlek, nämligen Roy Anderssons ”En kärlekshistoria”, i en scen som utspelar sig på en ödslig fotbollsplan. Utan att gå så långt som att likställa verken är ”Eva och Adam” en lyckad film om den tidiga ungdomen som fyller ett tomrum.