Dogborn

Publicerad i Upsala Nya Tidning 9/2 2023

Silvana Imams karaktär ”gillar att slåss”, hennes tvillingbror är stum och snäll. Tillsammans är på desperat jakt efter arbete. När de kommer i kontakt med en man som förklarar att jobbet han kan erbjuda ”inte är för alla” svarar systern snabbt att de är väldigt flexibla. Vem har inte fläskat på med sina kompetenser och goda personlighetsdrag på en jobbintervju? Addera total utsatthet. Där har vi förutsättningarna för filmens två huvudpersoner.

Mörkt? O ja. Vi förstår snabbt att något illa väntar när tvillingarna får mat, dryck och husrum för detta outtalade arbete; samtidigt blir deras tunnelseende vårt och deras agerande begripliggörs på så sätt. Isabella Carbonell skildrar samhällets ohörda och jobbar mycket med denna bild – av ohörbarheten – genom den stumma brodern, språkbarriären mellan karaktärerna, uppmaningen att gå in bakvägen och bränna telefonerna. Skuggsamhället framträder i bokstavlig mening.

Det är svårt att skildra ett bottenlöst mörker på ett balanserat sätt, det är nämligen lätt att falla in i ”misärporren”, det vill säga, vältrandet i elände. Men i ”Dogborn” impliceras bara våldet och övergreppen, vilket är till filmens fördel. Det finns heller inga manipulativa element, utan filmen är återhållsamt berättad med mycket tystnad som för att låta bilderna sjunka in.

På filmfestivalen i Venedig tilldelades Carbonell pris för bästa regissör under 40. Det är hon välförtjänt av – filmen är regisserad med mycket säker hand, och inte minst rapparen Silvana Imam övertygar stort som stirrig dagdrivare. Även Philip Oros gör en stark insats som en stumma brodern, och deras rörande syskonkärlek är det som bär filmen och stannar kvar längst i minnet. Däremot har jag vissa synpunkter på manus, närmare bestämt på den väg filmen väljer att ta i andra halvan. Jag hade önskat att perspektivet mer entydigt var systerns.

Bossen är visserligen något karikatyrartad, men samtidigt skräckinjagande i sin maktposition. Han representerar en människotyp som förstår och utnyttjar att människor tvingas ställa om sin etiska kompass när nöden knackar på dörren. De moralfilosofiska frågeställningar som filmen väcker visar sig vara lika grundläggande som akut relevanta.