Publicerades i FLM Weekend 17/12 2021
Lilla mamma (Sciamma)
Lena (Andersson)
Världens värsta människa (Trier)
Quo vadis, Aida? (Žbanić)
The power of the dog (Campion)
Sound of metal (Marder)
Apstjärnan (Hambäck)
First cow (Reichardt)
Friends and Strangers (Vaughan)
Dune (Villeneuve)
Vilken är din favoritfilm 2021?
Céline Sciammas ”Lilla mamma”. Med en originell twist på tidsresetropen uppstår ett existentiellt mikrodrama när åttaåriga Nelly träffar och blir kompis med sin mamma som barn. Vi vet redan från ”Tomboy” att Sciamma har en mästerlig förmåga att regissera barn, men hennes filmiska berättande har blivit ännu mer fokusrat över åren och hon karvar ledigt fram glödande filmbilder ur vardagens råmaterial. Förkrossande sanningar om föräldraskap, förlust och upplevelsen av att vara barn uppdagas, hela tiden med den sensibilitet och värme som är utmärkande för Sciamma.
Vad saknade du mest i filmväg 2021?
Fristående originalmanus. Måhända en olycklig slump, men av de 14 filmer jag recenserat i år så har 10 varit remakes, sequels, prequels, you name it… Jag blir matt av denna kulturella återvinningslogik.
Vad hoppas du på inför 2022?
Att Wes Anderson slutar skohorna in och bygga sina filmer kring 20+ biroller och istället börjar jobba på ett intimt karaktärsportätt; att kalkonen ”Billie” drar ner produktionstempot på den hyperinflation av biopics som vi översköljts med senaste åren; och slutligen att den dörr till icke-västerländsk film som ”Squid game” förhoppningsvis gläntat på ger oss lite afrikansk film på den svenska biomarknaden.