Publicerad i Upsala Nya Tidning 9/9 2022. Om "Var är Anne Frank?" (Ari Folman, 2021)
Historien upprepar sig inte, men den rimmar, hörde jag nyligen en klok historiker säga.
När Sverigedemokraterna är på väg att bli andra största parti söker jag mig bakåt i filmhistorien för att förstå varför vi tycks så blinda för vår egen roll i pågående historiska processer.
Vad har film för betydelse för formandet av ett historiskt medvetande? Stor betydelse, om du frågar mig. Film kan cementera narrativ. Men i bästa fall luckra upp desamma. Ett narrativ som mainstreamfilm flitigt befäst, i allt från ”Schindler’s list” till ”Inglorious bastards”, är att nazister är onda och att vi, genom att inte identifiera oss med dem, ställer oss på rätt sida historien.
Några filmer från det gångna året hjälpte mig att förstå hur sällsynta (och viktiga) alternativa förståelser av tiden kring andra världskriget är. ”Den stora friheten”, en av årets bästa filmer, handlar om en homosexuell man som slussas från koncentrationslägret direkt in fängelset efter krigsslutet. För honom var 1945 ingen vändpunkt. Helvetet fortsatte. Ett annat exempel är tv-serien ”Babylon Berlin” vars tredje säsong släpptes tidigare i år. Serien utspelar sig under det turbulenta 1920-talet och skildrar saker gemene man förknippar med den tyska mellankrigstiden: ett blomstrande kulturliv, en progressiv hbtq-scen och en aktiv kommuniströrelse.
När moderatledaren Ulf Kristersson ena stunden lovar Auschwitzöverlevaren Hédi Fried dyrt och heligt att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna, för att sedan svika sitt ord och göra just det, får man en känsla av att han inte ser sig själv som en aktör i en historisk process, utan har vaggats in i ett narrativ där han otvivelaktigt står på rätt sida historien (och där det är så enkelt som att det finns en rätt och en fel sida). Såklart nazisterna var onda, men det förflutna har ju passerat. Och framtiden? Den sträcker sig bara till nästa mandatperiod.
Kristersson borde kanske gå och se bioaktuella Var är Anne Frank? Filmen gör upp med den avpolitiserade personkulten kring den judiska flickan. I filmen vaknar Annes låtsaskompis Kitty upp i dagens Amsterdam och försöker hitta sin vän. När hon frågar får hon svaret att Anne Frank är överallt – monument är uppkallade efter henne, skolor, sjukhus, hennes hus är ett världsberömt museum. Men två kvarter bort gömmer sig flyktingar undan gränspoliser, antisemitismen är på frammarsch, var femte EU-land håller på att avdemokratiseras. Likställer Ali Forman dagens politiska utveckling med andra världskriget? Nej. Men han visar att historien rimmar.
Comments