Publicerad i Upsala Nya Tidning 6/1 2023
Amaia står med sin nyfödda dotter i famnen och blinkar mot ljuset på gatan medan hennes föräldrar och partner packar ur bilen på väg hem från sjukhuset. Det finns ett ”före” och ett ”efter” som ristas in i tiden när man åker till sjukhuset tomhänt och kommer hem med ett nytt liv. Samtidigt gör sig vardagen snabbt påmind med alla sina måsten. Kraven på Amaia att arbeta samtidigt som hon tar hand om sin nyfödda bebis förstärker förmodligen den förlossningsdepression hon verkar lida av. När Amaias partner Javi åker iväg på långa jobbresor strax efter födseln bestämmer hon sig för att flytta hem till sina föräldrar.
Alauda Ruiz de Azúas filmiska berättande för tankarna till en annan samtida spansk regissör – Carla Simón (”En persikolund i Katalonien”). Båda två skildrar familjerelationer på ett ovanligt ömsint sätt. I ”En sång för min dotter” framställs moderskapet som en dynamisk process, såväl i dess första skälvande ögonblick som i dess sista suckande. Men även dotterskapet antar en ny form för Amaia när hon själv blir mor. Amaias plan att få hjälp med sin bebis förändras när mamman, Begoña, blir sjuk, och det tvärtom blir Amaia som får vara den omvårdande. Det är en fin bild av livets båge och hur rollfördelningen skiftar med tidens gång.
Filmen är tydligen sprungen ur en kvinnlig erfarenhet av en omvårdnadens ojämlikhet, där kvinnor i regel får göra större uppoffringar för familjebildandet än männen, vilket manifesteras i små detaljer (som att Amaias pappa blir irriterad när hon lämnar hans ledsna barnbarn med honom). Men Ruiz de Azúa faller inte för frestelsen att krydda med tillspetsade konfliktlinjer. Filmens styrka är tvärtom dess förmåga att karva fram runda och flerdimensionella karaktärer. Mamman – fantastiskt gestaltad av Almodóvar-skådisen Susi Sánchez – är kylig och sträng. Pappan är hopplöst handfallen inför så mycket i hemmet. Men de är likväl Amaias älskvärda föräldrar. Amaia måste lära sig parera sin mammas dominanta stil och samtidigt inse att en del av henne håller på att bli som dem. ”En sång för min dotter” är en ärlig och övertygande skildring av det tidiga föräldraskapets turbulens, och den visar att Ruiz de Azúa är en regissör att hålla ögonen på i framtiden.
Comments