Publicerad i Upsala Nya Tidning 12/5 2023
Att bo i Máze, Sápmi (Nordnorge) på 1970-talet innebär att ställas inför ett högst konkret existentiellt hot. Stortinget har nämligen beslutat att dämma upp Altaälven för att bygga en damm, vilken skulle lägga hela det lilla samhället med omnejd under vatten. Protesterna växer från småskaliga till nationella. Ester, som duktigt har lärt sig att kamouflera sin samiska identitet, suckar först åt aktivisterna tillsammans med kollegorna. Men i takt med att protesterna tilltar i styrka börjar Ester återknyta till sitt ursprung och får upp ögonen för den strukturella marginalisering av det samiska som dammbygget bara är ett av många exempel på.
Som referenspunkt ligger succéfilmen ”Sameblod” (2016) nära till hands. Men Esters resa är den motsatta till Elle Marjas – Elle Marja vill bli fri från sin samiska identitet medan Ester har förvägrats sin och vill bli fri att bejaka den. Ett av huvudspåren i ”Låt älven leva” är just hur strukturellt förtryck leder till internaliserat självförakt, inte minst gestaltat av Esters mamma som har gift om sig med en man som skruvar obekvämt på sig när Ester köper en samisk mössa åt sin halvbror i julklapp.
Allra bäst blir filmen i de sekvenser där intressekonflikterna blottas. I aktionerna sammanstrålar miljöaktivister och samiska aktivister; på andra sidan står politikerna i Oslo, men också de lokalbor (som Esters styvfar) som av pragmatiska skäl tror på bygget. Trängda mellan båda sidor finns de samer som inte vill ta fighten i rädsla för repressalier, något Ester bekymrat måste förhålla sig till som en av protestens frontfigurer. Trots ett gemensamt mål är de protesterande människorna en brokig skara med olika ingång i konflikten.
Filmen fungerar fint på många plan – den är välproducerad och välspelad – men tyngs av ett något didaktiskt tilltal. Esters uppvaknande, som leder tittaren genom berättelsen, blir dessutom otillräckligt underbyggt. Detta till trots har Giæver uppdagat ett engagerande stycke nordisk klimathistoria som vittnar om klimatojämlikhetens verklighet och påminner om hur exploatering av ursprungsbefolkningar och natur alltför ofta går hand i hand.
Comentarios