Publicerad i Upsala Nya Tidning den 22/9 2023
Antoine berättar i en scen att han bestämde sig för att flytta till området när han i yngre dagar var där på vandring och blickade upp mot stjärnhimlen. ”Hit ska jag flytta när jag blir gammal”, hade han lovat sig själv. Det är provocerande för bonden Xan att lyssna på, som inte ser sin livsstil som ett självförverkligandeprojekt utan som något han är bunden till av nödvändighet, och tar därför alla tillfällen han kan att trycka ner sin granne.
Som motiv och tema spelar vindkraft en viktig roll i ”De ovälkomna”, för byn där de bor har fått ett erbjudande att sälja ut mark. Markägarna röstade nej, och syndabocken blir utlänningen. En av filmens stora behållningar är att positionerna inte är på förhand givna – den rasistiska bonden röstade ju för den förnyelsebara energikällan medan den ekologiska röstade emot.
Därigenom öppnar den upp för en mångsidig diskussion om grön omställning, samtidigt som den politiska diskursen inte används som fond mot vilken de olika parterna spikas upp. Den är snarare ett sorl i bakgrunden som låter sig anas men inte tar fokus från det isande drama som utspelar sig mellan karaktärerna. Trots en lite andefattig sista del blir filmen minnesvärd som en betraktelse över frihetslängtan – och som en begrundan över de intressekonflikter och incitament som spelar ut varandra i klimatförändringarnas tidevarv.
Comments